Svensk ekonomi rasar snabbt mot en ny kris

Arbetslösheten ökar • Inhemska bankkrascher hotar

Publicerad av Elin Gauffin

Plats: Malmö, Stockholm Tema: Världsekonomin, Krisen i bilindustrin

Den ekonomiska krisen i Sverige tilltar. Ekonomerna skriker att det värsta är över var- je gång det inte är fritt fall neråt. Men när kapitalismen går in i kris innebär det massförstörelse av produktion, jobb och människors levnadsvillkor. Än så länge har vi bara sett början.

I augusti varslades 4 045 personer, vilket i sig nästan var en fördubbling mot läget år 2007. Under september har arbetsmarknadens trafikljus slagit om från grönt, till gult och vidare till rött snabbare än höstlöven har ­ändrat färg.
Ökningstakten på varslen pekar rakt uppåt, den sammanställda stati­stiken kommer först i slutet av månaden.
Volvo Personvagnar varslade i somras 1 200, nu gör de sig av med ytterligare 900 anställda. Även Saab drar ner, båttillverkaren Nimbus lägger ner helt (innebär 226 färre jobb på Gotland) och Husqvarna sparkar 300.
Folk köper färre bilar. Det skulle kunna öppna för en minskning av det hårt uppskruvade arbetstempot i bilindustrin, men istället får bilarbetarna omedelbart betala genom att de blir av med jobben. Underleverantörerna följer efter. Paneltillverkaren IAC, komponenttillverkaren Plastal, klädseltillverkarna Lear och Elmo Leather, och transportföretaget DHL Ex- el har alla varslat den senaste tiden.
Krisen kommer att innebära nedskärningar i vård, skola och omsorg. Redan uppger till exempel Malmö kommun att skatteinkomsterna minskat med 200 miljoner kronor. Ändå har regeringen fryst bidragen till kommuner och landsting. Delar av statens rekordstora överskott på 149 miljarder går istället till nya presenter åt storföretag och högavlönade.

Hur slår den internationella finanskrisen i Sverige?
Bankerna har blivit väldigt misstänksamma mot varandra och ovilliga att låna ut pengar sinsemellan. Valuta­handlare har lämnat aktier och börsen för att satsa på ”säkra” statspapper.
Den 18 september genomförde bankerna en utpressningsaktion gentemot Riksbanken. Storbankerna är mellanhanden som säljer statsskuldsväxlar, men genom att hålla inne försäljningen tvingade de Riksbanken att gå med på deras krav– stöttor i form av mer krediter. Resultatet blev att Riksgälden säljer ut statsskuldsväxlar för 150 miljarder kronor och återinve-sterar försäljningspengarna i bostads­obligationer, vilket gynnar bankerna. Dessutom har det gjorts lättare för bankerna att tillhandahålla krediter i betalningssystemet Rix.
”Hjälp, nu har bankakuten öppnat igen!”, skriver Patricia Hedelius i Dagens Nyheter den 23 september. Hon beklagar att Riksbanken samtidigt hävdar att den inte är orolig över bankernas status, men inte tillåter någon insyn eller förklaring till dessa åtgärder ”Till syvende och sist är det skattebetalarnas pengar som Riksbanken och Riksgälden använder som livbojar till de svenska bankerna”.
Den svenska bankakuten från 1990-talet har också nämnts som en föregångare till den gigantiska bank­akut som den amerikanska staten nu öppnar. Det hävdas att alternativet till den extremt kostsamma akuten är värre och att 1990-talets akut återbetalade sig i längden. Ett falskt påstående!

Enligt bankkriskommittén kosta­de bankakuten på 1990-talet staten 68,2 miljarder kronor, vilket bidrog till det stora underskottet i statens budget och betalades genom förödande nedskärningar på välfärden.
Krisen tillsammans med högerregeringens och statens krispolitik led­de under 1992-1994 till att hundratu- sentals jobb försvann, totalt 600 000, och fattigdomen fördubblades. Var tionde arbetarfamilj, totalt 165 000, levde under socialbidragsnivån 1994.

Bankakuten fungerade så att staten övertog bankernas underskott, ut­an att de behövde betala tillbaka. De kunde däremot fortsätta att casha in vinsterna.
Inte minst tjänade bankerna på statens underskott, då staten lånade pengar från bankerna!
Svenska banker är inte sundare än andra och det är inte heller synd om dem. Förra året gjorde bankerna den största vinsten någonsin på hisnande 86 miljarder kronor. Swedbank hade kostnader på 4,5 miljarder kronor och inkomster på 8,9 miljarder kronor, en lättförtjänt vinst på över 4 miljarder kronor med andra ord – på småspararnas bekostnad. Swedbank hyllades på börsen för denna ”insats”, men i­dag har Swedbank lägst förtroende av alla och har förlorat 46 procent av sitt börsvärde i år. Banken hade nio miljarder kronor i fordringar hos kollapsade Lehman Brothers och säkerheter i amerikanska fastigheter.

Tillsammans med SEB har Swedbank varit med och skapat bostadsbubblor och finanstrubbel i Baltikum. På kort tid har tillväxten i Estland och Lettland bromsats från hög till nolltillväxt med inställda betalningar som följd.
Bankerna låter låntagarna betala finanskrisen. Om Riksbanken sänker styrräntan framöver kommer inte boräntorna att följa med. I Aktuellt den 17 september visades det hur bankerna redan har höjt vinstandelen (skillnaden mellan inlåningsränta och utlåningsränta) för att kompensera för förluster. Allt fler bolånekunder får nu problem med betalningarna och precis som i USA kommer folk att bli av med sina hem.
En femton år lång nyliberal era har gjort svenskarna mycket mer känsliga för finanskriser. 18 procent av befolk­ningen sparar i aktier. Stockholmarna betalar så mycket som 25,4 procent av sina bruttoinkomster i bolånekostnader (innan de senaste räntehöjningar­na). Krisen förvärras dessutom av att regeringen sett till att de som nu blir arbetslösa har sämre a-kassa eller ing­en a-kassa alls.

När det blir för dyrt att låna kan folk inte köpa hus. Därför faller huspriserna. Nättidningen e24 påstod den 21 september att bostadspriserna i Stockholm har fallit med 40 procent. När marknadsvärdet på fastigheter faller kan bankerna ensidigt säga upp lånen, trots att räntor och amortering-ar betalas i tid, då värdet på huset/fastigheten är garantin för lånet (Bolånekunder utan skyddsnät – e24.se den 8 oktober 2007).
Krisen är inte ett ondskefullt virus som kommer in utifrån och smittar oss oskyldiga.
Rättvisepartiet Socialisterna och Offensiv har länge varnat för att det är det ekonomiska systemet i sig som producerar kriser. Svenska storföretag och banker har både bidragit till det internationella finanskasinot och byggt ett fallfärdigt hus här hemma.

Investeringar och långsiktig utveckling har åsidosatts, aktiehandel, bonusar och utdelningar har badat i pengar. Det ligger ett systemfel i att ett fåtal giriga ägare har makten att roffa åt sig de vinster som det stora folkflertalet är med och arbetar ihop.
Rättvisepartiet Socialisterna anser att bankerna borde få betala sin egen kris. Att företag som varslar borde granskas offentligt och att jobben ska räddas. Och att det krävs kamp för offentliga satsningar för utbyggd välfärd, vilket skapar nya jobb och motverkar krisen.

Elin Gauffin