Paket räddar inte jobben

Publicerad av

Tema: Världsekonomin, Krisen i bilindustrin

Fortfarande har den globala ekonomiska krisens djup och allvar inte nått fram – inte till den svenska regeringen och inte till de fackliga ledningarna. Inte på 60 år har världsekonomin ra­sat så snabbt som nu. Nästa år väntas världshandeln minska. Eftersom Sveriges export motsvarar halva landets produktion, BNP, är de rekordvarsel som lagts i höst bara början.
Sveriges exportråd mäter trenden i utrikeshandeln genom att fråga 225 chefer i företag som står för 74 procent av landets export. Om index sjunker under 50 betyder det att exportcheferna tror på en försvagning. Från tredje kvartalet i år till fjärde kvartalet föll index från 51,9 till 34,3! ”Det är rakt ner i källaren”, sa exportrådets chefsekonom till Svenska Dagbladet.
Verkstadsindustrin står för drygt 40 procent av den svenska exporten, och det är också dessa företag som står för större delen av höstens varsel. Omkring 20 000 personer varslades om avsked i vardera oktober och november. December pekar i samma riktning.
Krisen är hittills bara jämförbar med den djupa nedgången i Sverige 1991-93. Arbetsförmedlingen tror att 145 000 människor kommer att förlo­ra jobben de närmaste två åren. Skillnaden mot 1990-talskrisen är dock att nedgången den här gången sker samtidigt med den i resten av världen. Då devalverades kronan och exporten ökade, samtidigt som offentliga sektorn och löntagarna fick betala krisens kostnader.

Det är i ljuset av detta som regeringens paket till bilindu­strin, som presente- rades den 12 december, ska ses. 28 miljarder kronor är 3 000 kronor per invånare i Sverige och låter mycket. Men ägandet är kvar hos Ford (Volvo) och GM (Saab) utan direkt inflytande för vare sig de anställda eller ens regeringen. 20 miljarder kronor av beloppet är en garanti för lån hos den Europeiska investeringsbanken (EIB), som säger att man inte ens har så mycket att låna ut till svenska bilföretag. Tre miljarder kronor ska gå till statligt forskningsinstitut, där risken finns att Maud Olofsson och Anders Borg är de som ska ge direktiven. De sista fem miljarder­na, för akuta lån, kan komma att behövas inom kort.
Autolivs vd, en av många underleverantörer, sa att paketet inte har nå­gon kortsiktig påverkan på krisen. Paketet ”bär tydliga spår av brådska och sådana åtgärder brukar sällan sluta väl”, kommenterade SvD:s Nils-Olof Ollevik. Samma vecka kom den första konkursen för en underleverantör. Plus en prognos att bilförsäljning­en i Sverige sjunker med 27 pro- cent under 2009.
Socialdemokraternas indu-stritalesman To- mas Eneroth sa att ”paketet är bra men inte tillräckligt”. De fackliga representanter­na valde också att ha en helt osjälv- ständig linje. Mikael Sellström, ordförande för IF Metalls koncernfack, efterlyste enbart stöd till dem som redan varslats.
läget är akut. Det som krävs är att fackföreningarna omedelbart samlar till stormöten som diskuterar läget och den kamp som behövs. För att rädda jobben och det tekniska kunnandet. För att kunna ställa om bilindustrin i klimatvänlig riktning. För att förhindra en total utslagning av hela samhällen och tiotusentals arbetare och tjänstemän.
Fackföreningarna och de anställda kan inte överlåta till högerregeringen och ägarna i Detroit att avgöra framtiden. Krisen är skapad just av dessa politikers och direktörers ekonomiska system – kapitalismen. Spekulanterna försöker nu rädda sitt eget skinn. Vol­vo och Ford måste tvingas att redovi-sa vart vinstmiljarderna har tagit vä- gen. Arbetarnas svar måste bli demonstrationer och kamp, inklusive strejker, för förstatligande av fordonsindustrin under demokratisk kontroll av de anställda. Om de fackliga ledningarna inte är beredda att ta strid behövs initiativ underifrån, för att trycka på facket och organisera oberoende kamp. Det är utmaningen in­för 2009.