Global maktelit utan svar

Publicerad av

Tema: Världsekonomin

I måndags avslutades World Economic Forum i Davos, en sammankomst som bäst kan beskrivas som den globala kapitalistiska elitens årsmöte. Mötet blev en uppvisning i pessimism och motsättningar de kapita- listiska staterna emellan. ”Lösningar­na lyste med sin frånvaro och de globala spänningarna ökar”, kommente- rade Dagens Nyheters Johan Schück på plats i Davos. Han kallade det hela för ett ”otypiskt möte”, eftersom ing­en egentligen gjorde anspråk på att ha några svar.
Under de dagar som kapitalisterna och de politiska höjdarna var tillsammans i Davos levererades nya dramatiska rapporter om tillståndet i världs- ekonomin åtföljda av varningar om tilltagande social och politisk oro.
Samma dag som mötet öppnades (den 28 januari) varnade FN:s arbetsorganisation ILO för en ”global jobb­kris”. Enligt ILO riskerar 51 miljoner människor att förlora sina jobb de närmaste åren och 200 miljoner arbetare kan tvingas ner i extrem fattigdom.
Det som började som en finanskris har nu resulterat i en djup industriell kris. Samtidigt som finanskrisens an­dra fas närmar sig, med kollapsande banker, hedgefonder, riskkapitalbolag och skuldtyngda företag.
I flera länder faller industriproduktionen idag lika snabbt som under 1930-talets depression.
Enligt storbanken JP Morgan föll produktionen i den globala tillverkningsindustrin med 20 procent på årsbasis under sista kvartalet 2008 och bilindustrin genomlider nu historiens största försäljningsras.

Industrikrisen har resulterat i en våg av varsel. Att omedelbart varsla och avskeda har blivit stor- företagens svar på en minskad global efterfråga och krympande världshandel och därmed sjunkande vinster. ”På en dag försvann 80 000 jobb till följd av den globala ekonomiska nedgången”, noterade brittiska Guardian i förra veckan.
Den kände amerikanske ekonomen Nouriel Roubini räknar med att 6 miljoner jobb försvinner i USA under detta år. I fjol försvann 2,6 miljoner jobb, den högsta siffran sedan år 1945.
I sin senaste prognos varnar Internationella valutafonden IMF för det ”extraordinära raset i världshandeln” från november förra året. IMF tror att världshandeln minskar med 2,8 procent i volym i år och att världsekonomin bara växer med 0,5 procent, den lägsta tillväxttakten sedan 1945.
Världshandelns kollaps slår särskilt hårt mot länder som helt domineras av export, inte minst i de asiatiska länder som efter krisen 1997-98 har blivit än mer exportberoende.
Även i Kina har exporttillväxten saktat av och prognoserna pe­kar mot en BNP-tillväxt på knappt 5 procent i år, vilket är detsamma som en kraschlandning.
Fördjupad kris och fortsatt kredit­frossa, trots alla miljarder som pumpats in i finanssystemet och alla stöd- paket, är ett uttryck för kapitalismens organiska kris. Allt fler länder är nu i eller på väg mot en ekonomisk depression. De baltiska staterna är re­dan i depression, enligt en ny prog- nos från Swedbank.
Världshandelns kollaps och tilltagande kris ökar tendenserna till protektionism, att regeringarna försöker skydda sina inhemska ekonomier mot konkurrens utifrån. Tydliga tecken till detta märktes på Davosmötet när statschefer och andra höjdare skyllde krisen på andra länder.

Hotet om ökad protektionism kasta­de långa skuggor över Davosmötet och ingen vågade säga emot när Morgan Stanleys tidigare chefsekonom, Stephen Roach, i Davos varna­de för en långt utdragen kris som gö- der ”en växande våg av ekonomisk nationalism”. Regeringarna och kapitalisterna har inget svar på krisen. De famlar i mörkret på jakt efter åtgärder som i bästa fall kan dämpa nedgångens effekter och tillfälligt bromsa hastigheten i krisförloppet. Bara en glo- bal kamp för att ersätta kapitalismens profitjakt med socialism och demokratisk planerad ekonomi kan skapa en miljömässig hållbart utveckling där behoven styr.