”Vi famlar i mörkret”

Publicerad av

Tema: EU och EMU, Världsekonomin

”Vi famlar i mörkret, när vi letar efter en väg ut ur krisen”, förklarade den före detta svenska finansministern Al­lan Larsson när han deltog som ”expert” på ett av de många krismöten som EU anordnat i år.
”Den gemenskap som stegvis byggts upp under 50 år har börjat knaka i fogarna. Utan förstärkt genuin politisk vilja att hålla samman kan den djupa och sannolikt mycket långvari­ga ekonomiska nedgången utlösa ett fatalt europeiskt sönderfall”, larmade Svenska Dagbladets kolumnist Rolf Gustavsson i söndags.
EU är i kris och EU-pamparna blir allt mer desperata.
Den ekonomiska krisen har såväl fött nya motsättningar som förstärkt gamla motsättningar mellan regeringarna i EU. Nästan varje stödpaket som en EU-regering lagt fram för att om möjligt dämpa krisens effekter har lett till anklagelser om ”nationell protektionism” och motreaktioner från andra regeringar inom EU. Regeringarna och kapitalisterna må tala om vikten av samarbete, men trängd mot väggen gäller det främst  att skydda det egna landets banker och industri­er.
Makteliten i Europa pressas dock inte bara av krisen utan också av kampen och opinionen.

Runt om i Europa eroderar stödet för de sittande regeringarna. När krisen inleddes blev den omedelbara effekten nationell samling bakom regeringarna, men det varade inte länge. Jobbslakt utan motstycke och förvärrad kris vände snabbt opinionen, trots regeringarnas många stödpaket.
När den brittiske premiärministern Gordon Brown presenterade sitt första räddningspaket i oktober belönades han och hans parti, socialdemokratiska Labour, med majori- tetsstöd i opinionsundersökningarna, men i februari i år var det bara 30 procent som stödde Labour.
En majoritet av väljarna anser nu att Brown inte har berättat sanningen om krisens djup och allvar.
”Den brittiska polisen förbereder sig för ’en sommar av vrede’ när krisens offer går ut på gatorna för att demonstrera mot banker och finanshus” (Guardian den 23 februari).
Regeringarnas fall i Island och i Lettland har påmint alla regeringar om deras dödlighet.

Massprotester äger redan rum eller står på dagordningen i Europas alla länder. Många länder kan snart vara i en förrevolutionär situation, där bara bristen på socia­listisk arbetarorganisation, politik och ledning förhindrar en revolutionär utveckling.
”Det finns one­kligen en jordmån för massrevolter i Europa. Det är många länder som ligger i riskzonen”, skrev den inflytelserika kapitalistiska tankesmedjan Stratfor i bör- jan av året. För att sedan trösta makt­eliten med att ”inte alla massiva soci­ala protester leder till revolution”.
Det är visserligen sant att social oro i sig inte leder till en social revolution, men det är onekligen en vital del i radikaliseringsprocessen och ett utmärkande drag i varje revolutionär process.
Strafor listar en rad länder, nästan samtliga i Europa, där kampen kan ta sig explosiva uttryck under 2009. Irland var dock inte med på listan, och just Irland visar hur snabbt situationen kan ändras. På mindre än ett år har Irlands ”ekonomiska under” (Celtic Tiger) förbytts till en djup kris och in­nan årets slut kan 500 000 irländare vara utan jobb.

Idag (den 24 februari) har ICTU, irländska LO, varslat om storstrejk den 30 mars. Även andra europeiska länder står på randen till generalstrejk, masstrejker eller stora riksomfattande demonstrationer.
I mars planeras en ny generalstrejk i Frankrike, i Tyskland blir det en jättedemonstration den 28 mars, i Italien blir det nya jättedemonstrationer den 4 april o s v. Nya folkliga revolter som på Island kan snabbt sopa bort regeringarna i Ungern, Bulgarien, Ukraina och andra europeiska länder vars ekonomier har kraschat och som ordinerats kapitalistiska svältkurer.
Allt medan EU-topparna famlar i mörkret på jakt efter inbillade ljus i slutet av tunneln.