Laddad politisk dokumentär

Publicerad av Susanne Cermenius

Tema: Filmer

FILMDrottningen och jag
Längd135 min
RegiNahid Persson
I rollernaFarah Diba, Nahid Persson
År 1979. Missnöjet mot monarkin i Iran har länge varit starkt bland befolkningen och gatorna vittnar om massiva demonstrationer. Slutligen störtar massorna monarkin i Iran, som ersätts av en islamistisk regim med Ayatollah Ruhollah Khomeini som ny ledare för landet.
    Störtandet av shahen välkomnas av revolutionära vänstergrupper, varav några hoppas att i och med Khomeini blir det slut på förföljelsen. I en av dessa grupper befinner sig Nahid Persson.

I en syskonskara av åtta, med en sjuk far och en hårt arbetande mor, blev Nahid Persson tidigt politiskt medveten och började arbeta underjordiskt för en kommunistisk verksamhet. Regimens förföljelse av kom- munistiska grupper tvingade Nahid och hennes familj på flykt. Under flykten blev hennes båda bröder tillfångatagna av landets säkerhetspolis. Hennes äldsta bror hängdes.
Drottningen och jag är en film där Nahid Persson, 30 år efter revolutionen, startar ett febrilt sökande efter en annan kvinnlig politisk flykting – den före detta drottningen Farah Di­ba.
Efter makens bortgång befinner sig Farah Diba i en lägenhet i Paris där hon, omgiven av säkerhetsvakter, har levt i exil de senaste trettio åren. En lägenhet som Nahid Persson, ef­ter många telefonsamtal och e-post, slutligen får besöka.
Nahid Persson inleder här ett långt samtal med Farah Diba, ett samtal som trots misstro från Farahs sida verkar föra dem närmare varandra än vad Nahid Persson trodde från början.

Farah Dibas misstänksamhet
gentemot filmens intentioner gör att Nahid Persson inte vågar ställa de riktigt obekväma frågorna till en början och istället får de olika intervjutillfällena i filmen formen av vänskapliga samtal. Distansen mellan en ­journalist och en offentlig person försvinner och filmen börjar, som Nahid Persson själv uttrycker det, leva sitt eget liv.
En politisk dokumentär utan en drivande tes skulle lätt kunna bli me­sig, men Nahid Perssons film har inga intentioner att vara försiktig.
Filmen genomsyras av en viss rädsla för hur drottningen, hennes vänner och andra rojalister, med det lidande som följde med Khomeinis maktövertagande, verkar ha glömt, el­ler förnekar, det förtryck befolkning­en också upplevde under monarkin.
Med mycket laddade bilder, klipp och minnen visar Nahid Persson upp sin egen berättelse. Utan intresse av att framställa drottningen negativt, lå­ter hon också Farah Diba tala om sin.

Susanne Cermenius