EU:s utvisningspolitik

EU:s flyktingpolitik är ingenting annat än utvisningspolitik. Från fjärde kvartalet 2008 fick samtliga som ansökt om asyl i Grekland avslag. I Sverige var motsva- rande siffra 73 procent, och endast 6 procent beviljades flyktingstatus.

I hela EU fick under fjärde kvartalet 2008 78 procent avslag. 11 procent beviljades uppehållstillstånd med flyktingstatus, 9 procent klassades som skyddsbehövande och 2 procent fick stanna av humanitära skäl. Nära hundra procent av de asylsökande från Pakistan fick avslag, liksom 93 procent från Serbien, 73 procent från Afghanistan och 60 procent från Irak.

År 1997 infördes Dublinkonventionen i Sverige, 2003 fick denna status som förordning och gäller efter detta som svensk lag. Förordningen reglerar i vilket EU-land den asylsökande ska få sitt ärende prövat. Om det kan bevisas att flyktingen ­stannat till i ett annat EU-land, kan han eller hon återsändas till detta EU-land. Genom den elektroniska databasen Eurodac lagras fingeravtryck och annan personlig information om flyktingar som lämnar in asylansökningar eller är på väg till annat EU-land för att ansöka där. Får man av- slag i ett EU-land gäller detta inom hela unionen.
Det är vanligt att flyktingtran­sporter passerar genom Grekland och även om man lyckas komma till Sverige är det då grekiska flyktingmyndigheter som ska pröva ärendet och man återsänds dit – d v s till ett land där nära nog hundra procent av asylansökningarna resulterar i avslag.
Grekland har blivit en förvaringsplats där människor som flytt från krig, svält, förföljelse och tortyr trängs i undermåliga mottagningscenter utan någon hjälp. Det har bil­dats läger där man bor i kartong- el- ler plåtskjul och där risken för smitt­spridning är stor. Läkare utan gränser har kallat dessa läger ”En humanitär katastrof” (DN 2008-12-15).
FN:s flyktingorgan UNHCR avråder övriga EU-länder från att återsända asylsökande till Grekland tills vidare.
Lika desperat som flyktingar försöker ta sig in i Europa, försöker de fly från Grekland, exempelvis ge­nom att gömma sig under lastbilar på väg till Italien.
År 2010 ska EU ha fastställt en ”harmonisering av flyktingpolitik­en”. Inget tyder på att detta skulle innebära humanare regler.

Schengenavtalet som började gälla 1998 innebar att gräns- och personkontroller inom Schengens gränser slopades, i enlighet med fri rörlighet. Detta hindrar inte att personer med utomeuropeiskt utseende riskerar diskriminerande kontroller. Gränserna utåt har förstärkts med noggranna personkontroller och det är endast möjligt att passera vid vissa gränsövergångar och tider. För ickeeuropéer, främst från fattiga eller o­roliga länder, krävs visum för inresa i Schengenområdet. Visum kan endast fås genom en ansökan hos en ambassad eller ett konsulat. För nå­gon som flyr undan förföljelse eller krig är ett visum närmast omöjligt att få tag på.
Schengenapparaten administreras av Schengen Informations System, SIS. Det är ett system för lag- ring av personliga uppgifter och det möjliggör för medlemsländerna att byta information. Det finns spärrlistor på personer som medlemsländerna inte vill ska få tillåtelse att resa in i området. Detta gäller till exempel en asylsökande som fått avslag och utvisats. Fort Europa slår igen portarna.

Men medan EU stänger dörrarna för flyktingar ser man om sitt hus och söker lönsamma lösningar på problemet med en åldrande befolkning inom unionen. Efter att ha sne­glat på USA:s Green card-system vill man inom EU nu införa ett Blue card-system. Detta är inte en möjlig väg in i EU för asylsökande. Kravlistan är lång. För att kvalificera sig ska den sökande ha fått ett arbete inom EU, ha minst fem års erfarenhet inom den sektor man söker till, eller en kvalificerad universitetsutbildning. Man ska även ha blivit erbjuden en lön som är 1,7 gånger me- dellönen i det EU-land dit man sö­ker och inte ha en lön som är lägre än anställda inom samma sektor. Kritiken mot förslaget består i att de höga kraven stänger ute många som vill komma hit och arbeta, att EU enbart är intresserad av lönsam invandring och döljer sina syften med tal om ”laglig invandring”.

Inför EU-valet kommer vi att få höra många vackra ord om en humanare flyktingpolitik. Folkpartiet, som själva röstade för Schengen, skriver i sitt valmanifest om vikten av att ”samma regler för asyl och krav på en rättssäker asylprocess ska gälla i alla medlemsländer”. All erfarenhet av EU:s flyktingpolitik tyder på att denna gemensamhet enbart är restriktiv. Man talar om ”laglig invandring”, trots att det inte finns nå­gon laglig väg in i Fort Europa. Man vill införa blått kort samtidigt som inget görs från högre instanser för att ge medborgerliga rättigheter till de papperslösa som utnyttjas som laglös arbetskraft idag.
Europa har en skyldighet att ta emot flyktingar enligt internationella överenskommelser. Konflikter som kan tyckas långt bort är mycket närmare när man ser det i ljuset av or­sak och verkan. Vi lever i en värld är- rad av imperialism och kolonialism, där nya sår ständigt bildas.
Att flyktingar behandlas som problem som man inte vill ha i Europa är ett brott mot allt vad solidaritet heter. Vi måste ta kamp för rät- ten till asyl. De flyktingar som idag lever gömda ska få omedelbar asyl. Riv Fort Europa!
Frida Berget