”Tillgänglighet är en rättighet”

En marsch för tillgänglighet genomfördes i lördags på 25 platser i Sverige. I Stockholm marscherade över 500 personer till fots, i rullstolar och med ledhundar. Slagord som ”Mycket snack om jämlikheten, men var är tillgängligheten?” skanderades i både rop och tecken.

– Det sägs att hela Sverige ska vara anpassat 2010, men det lär det inte vara, befarar Cecilia Edberg som själv är rullstolsburen.
– Det innefattar ramper, hissar, trottoarkanterna… Den allmänna kollektivtrafiken, förklarar hon.
De nya tå­gen är anpassa­de, men inte de gamla som inte fullt ut ersatts, och det finns stationer som Cecilia Edberg undviker.

”60-90 procent av affärer, restauranger, biografer, möteslokaler och andra inrätt- ningar i svenska stadskärnor är helt eller delvis omöjliga att ta sig in i för någon som sitter i rullstol. Nästan he­la valet till Europaparlamentet var o­möjligt att ta del av för den som är blind eller döv. Bara 52 procent av landets kollektivtrafikbussar har auto-matiska hållplatsutrop så att personer med synskador kan nyttja dem. Bara 7 procent har liftar och 43 procent ramper så att personer med rörelsehinder kan nyttja dem. Så här ser det stängda Sverige ut 2009.” (Marschen för tillgänglighet).

I Norge antogs en antidiskrimineringslag den 14 januari i år.
– 2010 ska hela samhället vara anpassat för alla medborgare, ändå vill man inte lagstifta om det. Tror man inte att man kommer att leva upp till det? undrade Katarina från Unga Synskadade i ett slagkraftigt tal som väckte stora applåder.
Längst fram i marschen, framför ljudbilen, gick representanter för alla riksdagspartierna. Väl framme på Sergels torg kom flera löften från främst oppositionen. Men som en talare från arrangörerna senare påpekade kräver tillgänglighet resurser och att det må­ste få kosta.

I kristider som nu är istället nedskärningar inom kommuner och landsting den bistra verkligheten. För politikerna som gick längst fram i marschen i lördags var det ett symbo­liskt ställningstagande för allas lika värde. Men i en tid när personliga assistenter ryker i både Stockholm och Haninge kan nästa marsch för tillgänglighet komma att utvecklas till en kamp av anställda, brukare och anhö­riga som får politikerrepresentanter­na längst fram att springa raka vägen till både riksdag och kommunkontor för att teckna lagar och skjuta till resurser.
Lina Westerlund