LAS = Lagen Arbetsgivarna Skiter i

Tisdagen den 15 september är inte bara dagen för riksdagens öppnande, Swedbanks bolagsstämma på Cirkus, LO:s avtalskonferens i Stockholm och Septemberalliansens de- monstration på temat ”Vi vägrar betala kapitalismens kris”. Det är också sista dagen på jobbet för 26 anställda på Systembolagets lager Lagena i Jordbro som sparkas för att ersättas av bemanningspersonal. Under Septemberalliansens demonstrationståg kommer de att gå iförda vita t-shirtar med texten ”arbetslös” bakom banderollen ”Lagen Arbetsgivarna skiter i”.
Lagenaarbetarnas vilda strejk mot att fast anställda ersätts av bemanningsföretag har hittills haft två effekter. Antalet uppsagda har minskats med sju personer, från 33 till 26. De­ras kamp har också lyft frågan om det miserabla anställningsskyddet. Med Septemberalliansens stöd kan kraven på trygga jobb skärpas ännu mer inför avtalsrörelsen, liksom solidaritetsarbetet i samband med att de strejkande dras inför Arbetsdomstolen (AD) i början av november.
LO:s nye avtalssekreterare Per Bardh har inför LO:s fem avtalskonferenser nämnt bemanningsbranschen som en av de viktigaste frågorna i avtalsrörelsen förutom löner och jämställdhetspotter. ”Konflikten på Lage­na visar att arbetsgivare utnyttjar be- manningsföretag för att gå runt LAS”, citeras Bardh i LO-Tidningen den 21 augusti. Fackförbunden sägs nu överväga två krav: dels att företag måste ha ett lokalt avtal för att få ta in bemanningsanställda, dels att företag som sagt upp på grund av arbetsbrist inte får ta in hyrd personal så länge de har återanställningsrätt enligt LAS.

Samtidigt agerar Svenskt Näringsliv och Företagarna med starkt stöd av C, FP, KD och borgerliga ungdomsförbund för att riva upp LAS. Företagarnas vd Anna-Stina Nordmark Nilsson kallar turordningsregler­na i LAS för ”Sveriges största fiende i lågkonjunktur och kris”!
Arbetsköparna försöker dra undan uppmärksamheten från kapitalismens massarbetslöshet genom att skylla den skyhöga ungdomsarbetslösheten på LAS och ”en stel arbetsrätt”. Det verkliga skälet är att kommunerna länge har satts på svältkur, ökad utslagning ur skolan och uteblivna satsningar på bostäder och klimatomställ- ning tillsammans med kapitalismens nya finans- och industrikris.
Faktum är att LAS under 20 år har undergrävts så att varannan ungdom idag har tidsbegränsade anställningar. Enligt den f d LO-juristen Kurt Junesjö har AD:s praxis först gjort det allt lättare att kringgå tillsvidareanställningar, varefter försämringar i LAS gjort långa och sammanhängande tidsbegränsade anställningar lagliga. Från den 1 juli 2007 behöver man inte ens ange något skäl.
Redan under 1990-2005 skedde en kraftig ökning av den allra otryggaste anställningsformen: behovsanställningar. Därmed ökade antalet kvinnor inom Hotell och Restaurang, Transport, Handels och Kommunal som ständigt tvingas att sitta och vänta på ett telefonsamtal om när de behövs på jobbet. Även objekts- eller projektanställningar och ofrivilliga deltider har tillåtits öka mycket starkt.
Sedan marknaden för uthyrning av arbetskraft avreglerades 1993 har dett skett en kraftig tillväxt av bemanningsföretagen, där LAS allt oftare sätts ur spel och marknadens osäkerhet övervältras på de anställda.

Allt detta sker i ett Sverige där arbetsköparna tvärtemot myten kan sparka lättare och billigare än i en rad västeuropeiska länder, bara de anger ”arbetsbrist”. När samtidigt regering­en har tillåtits att rasera a-kassan ut­an strid står i dag världens på pappe- ret starkaste fack på knä med mössan i hand för lönesänkningsavtal.
Kraven måste resas på att facken nu tar strid både för höjda löner med stopp för nya krisavtal och trygga jobb mot bemanningsföretag och tidsbegränsade anställningar. Detta måste gå hand i hand med kamp för återställd a-kassa och facklig vetorätt mot uppsägningar och omorganisationer. Därutöver krävs en socialistisk plan för arbete åt alla och rätt till heltid genom upprustning av skola, vård, omsorg m m, bostäder åt alla och klimatomställning av hela samhället.