Saab: Kamp eller likvidation

Publicerad av

Plats: Trollhättan Tema: Krisen i bilindustrin

I stort sett samtliga anställda på Saab i Trollhättan lade i tisdags kl 12 ned arbetet för att manifestera en protest mot GM:s (eller ”Gangster Motors” som det stod på ett plakat) planerade nedläggning. Protesten, som organiserades av de lokala fack­en, pågick i endast 5-10 minuter, två timmar innan Bolagsverket på GM:s uppdrag skulle offentliggöra vem som ska bli Saabs likvidator, d v s begravningsförrättare.
”Det här är smaklöst. GM:s tajming är urusel och de bär sig riktigt illa åt”, sade Unionens fackordförande Anet­te Hellgren, innan om GM:s två spår, d v s att påbörja en likvidation av Saab redan innan alla bud är synade. ”Det är svinaktigt”, instämde IF Metalls klubbordförande Paul Åkerlund.
”Det är ren tortyr från GM:s sida”, sade en arbetare under manifestationen.
Koenigsegg, Spyker, Geniigruppen, Jan Nygren… Frågan är nu om Saabs arbetare, tjänstemän och ingenjörer i sista stund kan inse och vågar bryta med det grundläggande misstaget från samtliga fack, både lokalt och centralt, nämligen att sätta allt hopp till jakten på någon obskyr jultomtekapitalist som ska komma och rädda Saab.
Under det rekordkorta strejkmötet läste facken som enda budskap upp ett pinsamt dåligt brev till GM. Huvudargumentet i detta var att det vore bättre för USA:s skattebetalare att sälja Saab i stället för att lägga ned och därmed riskera stora avvecklingskostnader och skadeståndskrav (antagligen av Saabs återförsäljare i USA): ”Den bästa ekonomis­ka lösningen lösningen för att spara pengar/ kostnader för GM är att sälja Saab i stället för att avveckla företaget… En nedläggning av Saab skulle få minst lika stora återverkningar i USA som på det svenska samhället. Spara pengar – Sälj Saab!”

Vem tror de kan ta ett sånt brev på allvar? Som medlemmar i Rättvisepartiet Socialisterna förklarade i det flygblad som vi samtidigt delade ut: ”Den enda möjliga räddningen har hela tiden varit att de anställda måste lita till sin egen kollektiva styrka, kampvilja, kompetens och kreativitet – och det enorma stöd som skulle kunna mobiliseras i hela Trollhättan, Västsverige och Sverige om man val­de att ta en ordentlig strid. En nedläggning av Saab och den förlust av 8 000-10 000 jobb det­ta leder till är helt enkelt oacceptabelt. Det får inte ske!
Rättvisepartiet Socialisterna hoppas att manifestationen i morgon blir mer än en samling under lunchrasten. Med en strejk till att börja med under resten av dagen och ett klart budskap från ett stormöte för alla an- ställda att man vä­grar samarbeta med en likvidator och att man vägrar gå ned på en nedmontering av fabriken skulle hela landets uppmärksamhet riktas mot Saabs och hela den svenska bilindu­strins akuta kris. Stödet från hela arbetar-Sverige skulle bli massivt. Om kampen mot en likvidation också kräver en ockupation måste detta diskuteras på allvar.

Låt inte regeringen och Maud Olofsson smita undan sitt ansvar. Tvinga sedan IF Metall, Unionen, Sveriges Ingenjörer och den tama så kallade oppositionen att ställa upp.
Fem i tolv måste kraven ställas att staten omedelbart övertar ägandet under kontroll och förvaltning av de anställda själva. Bäst vore, som ingenjörerna själva sade för ett drygt år sedan, att Saab och Volvo slogs samman (kinesiska Geelys övertagande av Volvo är inte heller någon räddning). Det är nonsens att inte staten kan tvingas att äga företag när en hel landsändas och hela samhällets intressen kräver det. Till och med GM och Ford ägs om än bara tillfälligt av den amerikanska staten.
De anställdas engagemang och Saabs nya modeller är en början. Un­der kontroll av de anställda kan bilindustrin sedan bli ett verktyg för en snabb klimatomställning av hela tran­sportsektorn till nya elhybrider, elbilar och en ny sorts kollektivtrafik. Med en sådan signal skulle det politiska läget i landet i ett slag förändras, och allt vara möjligt.”