Posten i Umeå tvingades backa

Publicerad av Frank Pettersson

Plats: Umeå Tema: SEKO

Efter centrala förhandlingar backar Posten från det ursprungliga förslaget som innebar att sex SEKO-medlem- mar med lång anställningstid skulle sparkas. Skälet till uppsägningen sades vara att de inte var tillräckligt snabba i ett begränsat arbetsmoment.

Affe Mellström, ordförande i SEKO Posten, säger i ett pressmeddelande att det hela tiden funnits ett mycket starkt stöd för medlemmarna i Umeå och för SEKO:s agerande i frågan.
– Vi har känt att opinionen varit på vår sida i denna fråga. Det har varit väldigt skönt att känna stödet från medlemmar, andra postanställda och privatpersoner utan koppling till Posten, menar Affe.

De sex postanställda hade alla långa anställningstider, och skulle i strid med turordningsreglerna sägas upp från Posten i Umeå. De ansågs inte vara nog snabba med att knappa in postnummer.
– Det är ett krav som jag och de andra haft svårt att leva upp till, berät-tar Bengt Wilson, en av trotjänarna som riskerade att få sparken. Vi ska klara av att knappa in 1 560 postnummer i timmen, och jag klarar bara 1 000. Man står framför en skärm där bilder av försändelserna flimrar förbi och just detta hinner jag inte med. Samtidigt utgör denna videokodning bara runt 15 procent av den totala arbetsmängden på postterminalen. När man gör denna arbetsuppgift står man i två 45-minuters pass per dag, mer klarar ingen av. Det arbetar 200 personer vid terminalen, så det finns andra, yngre, som kan göra detta då vi äldre kan göra annat.

– Jag har jobbat åt posten i snart 40 år, fortsätter Bengt Wilson. Detta gör att jag naturligtvis har stor erfarenhet och galant klarar andra arbetsuppgifter. Den manuella sorteringen av brev är ett exempel.
– Det som varit skrämmande har varit mentaliteten hos Posten att man inte duger för att man blir lite till åren. Då en brevbärare blir över 50 klarar man inte att cykla runt lika fort. Ska man då bara få sparken? Om Posten skulle ha fått igenom detta skulle det ha kunnat öppna dammluckorna, äv­en för andra arbetsgivare, fortsätter Bengt.
– Jag har fått ett starkt stöd av facket. Utan detta stöd vet jag in-
te vad som skulle ha hänt, avslutar Bengt.
Frank Pettersson