Pigjobb – betalas av staten och utnyttjas av de rika

Skatteverkets generaldirektör uttalar sig nöjt om hur 85 000 ansökningar om avdrag för hushållsnära tjänster, det s k RUT-avdraget, inkommit, vilket betyder att motsvarande 150 000-200 000 familjer anlitat betald hjälp i hemmet.
Ska de rikas liv behöva underlättas av våra skattepeng­ar eller kunde pengarna måhända användas för att förbättra många fler liv?

Enligt tidigare SIFO-mätningar är det cirka 220 000 som använder svart arbetskraft i hemmet, vanligtvis en städerska. Idag finns den svarta sektorn kvar, men priserna har sjunkit eftersom konkurrensen ökat om de allra sämsta jobben. Det är en konsekvens av RUT-avdraget, de allra fattigaste slåss för sin överlevnad och de välbeställda har fått extraprisservice. När en vit städerska får 100 kronor i timmen måste en olaglig, ”svart” sänka till kanske 50 kronor för att få uppdraget.
I andra europeiska länder, bl a Frankrike, har man konstaterat att man har misslyckats med att förvand­la svarta jobb till vita, de rika vill ha kvar sin svarta hushållerska, oavsett tillgång till vit arbetskraft. För de allra fattigaste, varav en del vistas illegalt i landet, är ett svartjobb enda möjligheten att överleva.
Skatteavdrag för hushållsnära tjänster (”pigavdraget”) infördes i Sverige den 1 juli 2007 och innebär att privat­personer får göra avdrag med 50 procent på arbeten som städning, barnpassning, gräsklippning m m.
Moderaterna konstaterar nöjt att 7 000 heltidsjobb skapats genom avdraget för städning och barnpassning, vilket är lögn och ett exempel på hur man försöker få uselt betalda deltidsjobb under osäkra arbetsvillkor att verka riktiga.

Regeringen för en politik som befäster klass- och könsskillnader, en växande underklass servar en välmående över- och medelklass. Man gör helt kallt en värdering av tid och människor, där vissas tid är för värdefull för att användas till disk, städ och att vara med sina barn, medan ”pigans” tid och livspussel inte är intressant i sammanhanget.
”Vi lever i ett ojämlikt samhälle. Kvinnor som dammsuger kan inte bli chefer. Det är en kvinnofälla att ta hand om smuts”, sa Cissi Elwin, chefredaktör för ICA-kuriren, den 5 april 2004, när motioner och debatt om att införa ett skatteavdrag för pigtjänster, enligt finsk modell, diskuterades med början 2003. Men borde då inte skattepengarna användas till bättre barnomsorg, billigare vård och omsorg eller mindre klasser i skolorna, för att ta ett par exempel?
En preliminär uppföljning av RUT-avdraget visar att skattesubventionen framför allt använts av hushåll med höga inkomster som borde haft råd att köpa dessa tjänster vitt, enligt en TCO-utredare.

De ”vita” jobben kan inte heller kallas ett riktigt arbete och den som är anställda hos något av alla de beman­ningsföretag som likt mögel sprider sig över landet, måste tacka ja till många uppdrag för att få en dräglig lön. Med den timlönen och uppdrag som ligger på ett par timmar per familj, dessutom ofta på kvällstid, är det inget alternativ för t ex en ensamstående mamma.
Ett av dessa företag är Nannynu som fixar barnvakter. På sin hemsida presenteras tre av dessa 350 och de är alla unga, blonda och svenska.
Hedvig är 22 och pluggar juridik. Hon är barnvakt en kväll i veckan och valde Nannynu för att dess ”värderingar passar med mina”. Madeleine är 19 år, vill bli flygvärdinna och passar tre barn en eller två kvällar i veck­an. Therese är 21 år och tar hand om tre blonda gossar på 3, 7 respektive 9 år.
Alla familjer som ger lysande be­röm på hemsidan är innerstads- eller Danderyd/Lidingöfamiljer och betygen är i stil med ”Frida fungerar mycket bra, vi är helnöjda”.
För att hämta, mata och underhålla dessa barn får de anställda alltså 90-100 kronor i timmen, d v s 300 kronor per kväll. Familjerna betalar 150 kronor i timmen med sin skatterabatt, d v s 450 kronor. Företaget tjänar 150 kronor för detta uppdrag.

När moderaten Fredrik Reinfeldt i Dagens Nyheter den 1 mars försvarar hushållsnära tjänster är det naturligtvis helt i linje med dagens politik, likaså att han avvisar argumentet att det är mest höginkomsttagare som utnyttjar avdraget genom att jämföra med SAAB:
”Det är nog snarare höginkomsttagare än låginkomsttagare som köper nya Saabbilar, men jag hör aldrig nå­got om det i diskussionerna om att rädda jobben på SAAB.”
Men skillnaden är att pigjobben är 1800-talsjobb som betalas av staten och utnyttjas av rika!

Åsa Westerlund Karlsson