På ett sjunkande euroskepp
Med kapitalismens kris kommer socialistiska idéer tillbaka på dagordningen. På samma sätt ifråga-sätts borgerliga idéer och projekt när floskler och dimridåer inte längre kan skyla över den brutala verkligheten.
Folkpartiet har med eurokrisen hamnat riktigt snett med sin kampanj för ett svenskt eurointräde. Gränsen mellan envishet och galenskap är hårfin. Och i Folkpartiets fall måste man nog säga att det är med en dåres envishet som de håller fast vid ett projekt som från början var dömt att misslyckas (tyvärr är FP inte ensamma – även S-ledningen håller fast vid euron).
För att manifestera sin politiska kamikazepolitik i eurofrågan har Folkpartiet nyligen skrivit en motion till kommunfullmäktige i Luleå om att ”införa Euron som valuta i Luleå”.
Motionen är förstås ren propaganda för svenskt medlemskap i euron.
Nyliberalismens gåvor till de rika, marknadsspekulanternas hungriga vargar och valutaunionens tvångströja håller på att bryta sönder hela eurosamarbe- tet. Det är en tidsfråga innan något land tvingas lämna eller frivilligt lämnar euron.
Men folkpartisternas skygglappar är inte lätta att skaka bort.
I motionen står det att läsa: ”Att stå utanför europasamarbetet skadar Sverige, Luleå och Norrbotten. Euron har bidragit till ekonomisk stabilitet i kristider…” Goddag yxskaft!
Idag är euron i den globala finanskrisens centrum och det är just den påtvingade nyliberalismen och gemensamma penningpolitiken som har förvärrat krisen i t ex Grekland och Spanien.
Folkpartiet skriver vidare att ”Svenskarna blir fattigare jämfört med andra européer”. Säg det till grekerna, vars levnadsstandard skärs ned med 30 procent, som redan nu har Euro- pas lägsta löner och pensioner.
Jag har aldrig varit någon stor fan av progg, men ibland blir det mitt i prick. Mikael Wiehes sång Titanic sägs vara en beskrivning av proggens död, men kan lika gärna beskriva Folkpartiets relation till eurosamarbetet.
Den går så här:
”Det började som en skakning på nedre däck.
Den fyllde oss väl mer med häpnad än med skräck.
Vi förstod aldrig riktigt orsaken till att fartyget sprungit läck.
Man hade sagt oss att detta var världens modernaste, osänkbara skepp.”
Och så sluttampen:
”Nu börja' skeppet att sjunka snabbare, och dess lutning
var ganska stor.
Många hoppade i vattnet men vi, beslöt att stanna kvar ombord.
Sen lämna’ råttorna skeppet för att söka sig mot land.
Men vi stod kvar på däcket och höll varann i hand.”
Man brukar ju säga att råttorna är de sista att lämna det sjunkande skeppet.
Nu kan man tillägga: Folkpartisterna är de sista att stiga ombord.
Jonas Brännberg är en av RS kommunfullmäktigeledamöter i Luleå.
