Fjärde Internationalen

Publicerad av Per-Åke Westerlund

Tema: Historia, Trotskij

Trotskijs idéer under 1920- och 1930-talen byggde till största delen på hans erfarenheter av den ryska revolutionen. Den hade visat att arbetarklassen behöver ett starkt, demokratiskt och politiskt medvetet parti.

Trotskij arbetade från 1933 med att grunda den Fjärde Internationa-len, vilket formellt skedde med en kongress 1938.
Trotskismen hade börjat som ett skällsord från stalinisterna, men var nu en politisk riktning med ett distinkt klassprogram. I det som kallades Övergångsprogrammet hade Trotskij och hans anhängare sammanfattat sitt program mot det kommande världskriget och för internationell socialism.
Men Fjärde Internationalen bestod samtidigt av ofta små organi­sationer som förföljdes av både stalinister och fascister, liksom av socialdemokrater och statens repression. Många ledande trotskister mördades under slutet av 1930-talet och andra världskriget. I några länder fick trotskismen trots detta masstöd – i Sri Lanka, Vietnam, Bolivia. I andra, som i Sverige, fanns ingen trotskistisk tradition alls.

Den organisation som tog namnet Fjärde Internationalen efter andra världskriget var en samling organisationer som utan Trotskijs ledning och erfarenhet begick rader av misstag. Utmärkande var dessas stöd till ”nya rörelser” – d v s att de flirtade med Tito i Jugoslavien, maoismen, studentrörelser, gerillaismen o s v. De tappade be- toningen av arbetarklassens avgörande roll samtidigt som det revolutionära programmet tonades ned.
Rättvisepartiet Socialisterna är idag den svenska sektionen av CWI (Committee for a Workers’ International), en internationell socialistisk rörelse som utgår från Trotskijs analyser, liksom av Marx, Luxemburg och Lenin, för att ingripa i dagens kamp och debatter i syfte att bygga en ny marxistisk international.

Per-Åke Westerlund