I marginalen

Publicerad av

Tema: I marginalen

Kung Carl XVI Gustaf kommer nog inte att ge några fler presskonferenser i framtiden.
Varje gång han ska tala fritt och själv svara på frågor blir det platt fall.
Efter att han i november i fjol trod­de att det skulle räcka med att ”vända blad och se framåt” valde han i den tv-sända intervjun med TT den 30 maj att svara nej på alla frågor.
Skulle reportern frågat om han ätit frukost idag hade kungen svarat ”Nej” alternativt ”Ingen aning” för att sedan försöka sig på lite mer klargörande resonemang av typen ”Jag minns inte riktigt eller ”Det känner jag inte till”.
Kungens svar på en av de sista frågor som TT-reportern Tomas Bengtsson ställer – om kungen anser att han någon gång uppträtt olämpligt – summerar hela intervjun:
– Mmm, nej, det kan jag väl inte på­stå. Nej.
I stort sett lät det så under hela intervjun.
”Stripparkungen avklädd”, skrev den danska kvällstidningen Extra Bladet i sin sammanfattning av intervjun. En stygg kommentar, men inte utan poäng, skulle man kunna säga.
Kungen gjorde bort sig så mycket att inte ens hovlakejerna kunde försvara honom efteråt. ”Alla hans nej är inte sanna”, fick till och med superrojalisten Herman Lindqvist erkänna. Lindqvist menade att kungen aldrig skulle ha låtit sig intervjuas och lät antyda att det nog också var hans majestäts uppfattning.
Men f-n vet. Monarker är kända för att de ingenting lärt och ingenting glömt. De bara tror att det är att gå på som om inget hänt. Kung Carl XVI Gustaf är inget undantag.
Monarkin är en rutten kvarleva från feodalismen och slaveriet. Kungahuset kan tacka socialdemokratins feghet för att man kunde bli kvar vid tronen efter revolutionsåren 1917-18.
I år är det precis hundra år sedan Socialdemokraterna skrev in kravet på republik i sitt partiprogram, men som med så många andra programpunkter blev det bara några ord på ett papper, allt medan S-ledarna lett i kapp med kungen och varit monarkin trogen.
Monarkins nuvarande kris har fått antalet kungavänner att smälta som glass i solsken. Det enda som öppet har vågat försvara kungen är icke oväntat det så kallade näringslivet. ”Kungen öppnar internationella dörrar åt näringslivstopparna – i gengäld backar de upp honom”, som Expressen skrev.
Monarkin – en skattefinansierad kapitalistisk dörröppnare. Både monarkin och kapitalismen hör hemma i historiens skräpkammare – fram för den socialistiska republiken.