Effekterna av en bilindustri i kris

Publicerad av Amer Mohammed Ali

Tema: Krisen i bilindustrin

Bilindustrins kris i Sverige har inneburit stora förändringar både ur ett socialt och ett ekonomiskt perspektiv på arbetare, unga och låginkomsttagare. Det har även lämnat sina spår i den offentliga sektorn då skatteintäkter i flera kommuner har minskat drastiskt. Krisen har också drabbat småföretag. Detta har tydligt visat att regeringen enbart prioriterat storföretagare, bankirer och spekulanter.

Bilindustrin har på pappret sett ut att vara en liten del av den privata sektorn. Men på grund av de massiva vinster som storföretagare och aktieägare gjort under åren har olika länders ekonomi varit beroende av den.
OECD framställde en rapport, Fordonsindustrin under och bortom krisen, där det poängterades att trots fordonsindustrins, ur ett generellt perspektiv, är relativt liten så har krisen haft en betydande påverkan på ekonomin, då denna industri har starka kopplingar till andra delar av ekonomin.

Kapitalister har försökt göra noggranna undersökningar om varför krisen är så djup och vad som behöver göras för att vända på den. Krisen har också fördjupats ännu mer av bankkollapsen, då arbetare prioriterade annat än att ta lån för att köpa nya bilar. Detta kunde ses framförallt i USA och Kanada. Det är omöjligt i sådan situation för makthavare att lindra krisens effekter då detta skulle innebära att arbetare och fattiga skulle få subventioner, bibehållna löner och jobb samt hjälp med lånen. Det i sin tur skulle betyda att bankirer, spekulanter och storföretagare skulle få stå tillbaka i sin jakt på profiter.
En del kapitalister i USA hävdar att felet är en person: Barack Obama. Dock var kapitalismens kris var ett faktum innan Barack Obama valdes till president. Sedan 2001 har bilproduktionen i USA, enligt prognoser, minskat med 28 procent, trots att USA då befann sig i en recession (Live Trading News, 18:e Juli).

Många länder har försökt att  mildra krisens effekter. Flera länder har infört bilskrotningsprogram för att försöka få igång marknaden på kort sikt. Detta har dock fått en lägre effekt på ekonomin än vad makthavare väntat.
Andra länder har försökt hålla marknaden igång genom att sänka räntan på billån, bland andra Indien. Men i grund och botten befinner sig kapitalismen i en oerhört stor kris. De ekonomiska förutsättningar försämras för de arbetare som förväntas köpa ut kapitalismen från sin egen kris, och attackerna kommer från kapitalisterna.
Bilindustrin kommer med största sannolikhet, som kapitalismen, att ta sig ur krisen. Frågan är vilka företag kommer att finnas kvar, då hela bilindustrin präglas av överkapacitet, och vilka brutala attacker de anställda på industrierna kommer att drabbas av. Samtidigt som kapitalister ser Indien som ett land där bilproduktionen kan komma att börja dominera, så tvingas arbetare att arbeta under svåra förhållanden. Så sent som i juni månad gick över 2 000 bilarbetare, från Maruti Suzuki, ut i en 13 dagar lång strejk.
Det är svårt att förutse bilindustrins framtid. Dock är det sannolikt att större företag kommer sluka mindre, antingen för att plundra företagen på teknik eller för att spekulanter ser en investeringsmöjlighet.
Ett problem som speglar bilindustrins kris, är bristen på kämpande fackföreningar och arbetarorganisationer. Där har Sverige varit ett typiskt land. När Saab låg nere för räkning början av 2010 var IF-metalls paroll ”köp Saab”, istället för att från första början mobilisera medlemmarna till att ta kampen mot företagsledningen. Samtidigt så speglar Trollhättan en annan del av den ekonomiska krisen, oavsett vad så kallade experter hävdar.
Amer Mohammed Ali