Kyss mig – äntligen en uppföljare till Fucking Åmål

FILM	Kyss mig
Regi	Alexandra-Therese Keining
I rollerna	Ruth Vega Fernandez, Liv Mjönes, Lena Endre, Krister Henriksson m fl.

De senaste åren har det blivit allt vanligare att skildra kärlek mellan män i svensk film, som i filmerna Patrik 1,5 och 4 år till.
Men på den lesbiska halvan har det sett mörkt ut i tretton år ända sedan Elin och Agnes äntrade scenen och slog ned som ett bombnedslag i flatvärlden, tills nu.

Kanske är det för att det aldrig har funnits en svensk film med vuxen lesbisk kärlek i huvudtemat som filmen har uppmärksammats så mycket i förväg, att premiären var helgen innan Stockholm Pride gör såklart också sitt.
Som vanligt med hypade filmer var förväntningarna låga, men Kyss mig är en klart sevärd, vacker och äkta kärleksfilm, oavsett vad betraktaren har för läggning.

Det romantiska dramat handlar om Mia (Ruth Vega Fernandez) som utåt sett lever det perfekta livet med bra jobb, fin lägenhet och en gullig pojkvän som hon snart ska till att gifta sig med. Under ytan märks det dock att det är något som inte stämmer. På sin pappas 60-årsfest träffar hon sin pappas fästmös dotter, Frida (Liv Mjönes) som hon snart blir förälskad i och ingenting blir som planerat.
När homosexuell kärlek ska skildras på film finns alltid oron att filmen ska falla på homotemat som det enda bärande, eller att allt ska vara ”heterofierat”.

Men Kyss mig lyckas verkligen med att på ett trovärdigt sätt skildra kärlek både när den är som bäst och svårast, och dessutom på ett väldigt snyggt sätt.
Vid något tillfälle känns filmen väldigt ”typiskt svensk” men detta försvinner snart och filmen bjuder på både skratt och blossande kinder.
Att Kyss mig ska komma att uppnå samma kultstatus som Fucking Åmål är tveksamt, men den utgör en värdig utfyllnad av tomrummet.
Förhoppningsvis tar den bort lite mer av rädslan för lesbiska huvudkaraktärer så att vi slipper vänta i tretton år till.

Sanna Tefke