Den borgerliga vanföreställningen

Det borgerliga mantrat om arbetslinjens förträfflighet
är en vanföreställning som saknar verklighetsförankring.
Arbetslöshetsstatistiken visar att regeringens sysselsättningspolitik är ett fullständigt haveri. Antalet långtidsarbetslösa har ökat lavinartat de senaste åren och arbetslöshetstalen i övrigt är på väg att återigen försämras i takt med konjunkturen.

TCO-tidningen rapporterar om att antalet som har varit arbetslösa i minst två år har ökat från 27 000 i januari 2009 till 68 000 tre år senare. Detta innebär mer än en fördubbling av det långva­riga utanförskapet. Medelvärdet för arbetslöshetstiden har ökat under nästan alla år som regeringen har suttit vid ­makten. Enligt Statistiska centralbyrån (SCB) var den genomsnittliga arbetslöshetstiden 2006 25,9 veckor. År 2011 hade den stigit till 32,7 veckor.
Att arbetslösheten har sjunkit något sedan finanskrisens dramatiska effekter, beror till stor del på att den svenska lånefesten fortsätter, att kreditbubblan ännu inte har spruckit. Men trots detta rapporterar Arbetsförmed­lingen om att mörka moln hopar sig över arbetsmarknaden:
– Vi ser nu tydligt att arbetsmarknaden är på väg nedåt. Det visar statistiken över varsel, övergångarna till arbete och att fler personer nu skriver in sig som arbetslösa på Arbetsförmedlingen, konstaterar analys­chefen Clas Olsson.

Det blir tydligt att ­arbetslinjen inte handlar om att fler ska ha möjligheten att försörja sig genom att arbeta. De som trots allt får arbete tvingas i allt högre grad att acceptera tillfälliga osäkra anställningar. Den benhårda nyliberala arbetsmarknadspolitiken har sedan 1980-talet skiftat fokus från offentliga investeringar för full sysselsättning och för att mildra arbetslösheten vid ­konjunkturnedgångar, till att handla om att hålla kapitalismens budgetramar, inflationsmål och försvaga arbetskraften för att möjliggöra en djupare exploatering. Alliansens arbetsmarknadspolitik handlar i första hand om att röja undan hindren för kapitalets jakt på profiter, inte om att skapa arbetstillfällen.

När regeringen lät Saab gå under utan att lyfta ett finger raserade man en ovärderlig ­resurs av produktionskompetens.
En omställning av produktionen till miljöteknologi hade ­både räddat massvis av arbetstillfällen och samtidigt bidragit till att uppfylla det akuta behovet av en klimatomställning av samhället.
Samtidigt som det finns över 400 000 arbetslösa, är behoven av personal i skola, vård och omsorg gigantiska efter decennier av nedskärningar. Rättvisepartiet Socialisterna kräver omfattande offentliga investeringar för 200 000 nya välfärdsjobb.
Ammar Khorshed