Läkerolarbetarna tar strid för jobben

”Läkerolfabriken stannar här!”

– De kan inte få tyst på mig, för jag äter mycket Läkerol och ni vet ju att ”Läkerol makes people talk”.

Fackklubbens ordförande Wellington Ikuobase har, efter att på skärtorsdagen ha blivit portad från fabriken, åter fått komma tillbaka till sin arbetsplats och sina arbetskamrater. Med humor och mycket kampglöd sparkade han igång det demonstrationståg som i lördags gick från Läkerolfabriken till Stortorget i Gävle.

Demonstrationen som samlade cirka 200 deltagare, varav huvuddelen var arbetare från fabriken, hälsades ända från start till mål.

Arbetskamrater på fabriken vinkade, en rörd pensionär knöt näven och gjorde vågen ifrån sitt fönster. Passerande bilar tutade sitt stöd och febriga hockeysupportrar slog upp sina fönster och delade för en stund sina hyllningar till Brynäs kamp för SM-guld med Läkerolarbetarnas kamp för jobben.

Tåget var livligt med flera olika talkörer från början till slut. ”Vad vill vi ha? – Läkerol kvar!” och ännu en parafras på Cloettareklam, ”Gör det rätta, bojkotta Cloetta!”.
Väl framme på Stortorget sattes tonen av demonstrationens banderoll ”Läkerolfabriken stannar här”.
När Wellington Ikuobase meddelade att Cloetta dragit tillbaka hans avstängning jublade alla.

– Vi som jobbar på Läkerol säger nej till Cloettas förslag att lägga ned fabriken och jag vet att vi har hela Gävle bakom oss. Folk vi mött när vi varit ute på stan med namnlistor har sagt: ”Det är för jävligt!”
– Fabriken har funnits i Gävle i över hundra år. Vi har gjort som de sagt och ställt upp på rationa­liseringar. Nästan varje år har de sagt upp folk. Men nu säger vi nej. Vi ska ta fajten tillsammans med alla i stan för att fabriken ska stanna i Gävle.

Mellan talen från Ikuobase, Hans Svedberg från LO-distriktet och Jonas Ryberg från ”Läkerolarbetarnas vänner” sjöng Kent ”Plonke” Eriksson sånger som ”Keops Pyramid” av Mikael Wiehe, som på sitt sätt skildrar det storkapital som nu styr över Läkerolarbetarnas framtid. Jonas Ryberg berättade att kampen fortsätter med namnlistor och torgmöten och manade alla att ansluta sig.
På plats fanns också den ­förre fackförbundsordföranden i Tran­sport, Hans Wahlström. I ett passionerat och eldfängt tal tände han kamplusten än mer:

– Produktionen är inte sämre på fabriken och kostnaderna är inte heller avgörande. De som arbetar på fabriken har löner på 20 000 kronor eller strax under. Den utveckling vi befinner oss i, där arbetare spelas ut mot arbetare och friska mot sjuka, ska vi inte tillåta fortsätta. Vi kan ­stoppa detta om vi samlas och kämpar kollektivt. Det är bara så att fabriken, tabletterna och bilarna (Ahlgrens godisbilar/SL) ska vara kvar i Gävle!
Stefan Lundqvist

---

Därför demonstrerar vi:

Elisabeth Jensen, 23 år på fabriken:
– Jag demonstrerar i­dag för att jag vill ha fabriken kvar i Gävle. Det är ju så många arbeten som försvunnit från stan. Stämningen är uppochner. Till en början lät det ju bra med Cloetta, men så blev det så här i slutändan.

Azra Kurtalic, 12 år på fabriken:
– Det här är inte den första och inte den sista fabriken som försvinner. Ericsson lade också ner och nu har Sandvik flyttat sitt huvud­kontor från Sandviken till Stockholm. Cloettas förslag är att fabriken ska vara nedlagd den 1/1 2014. Jag flydde från kriget i Bosnien. Nu när vi på Läkerol fick veta att de vill lägga ner, fick jag samma känsla som i Bosnien då jag plötsligt inte längre var välkommen på min arbetsplats.

Mikael Hjort som jobbar i vården säger:
– Det som händer dem kan hända oss alla. Kul att de gör något. Det behövs mer ilska och för mig får de gärna ockupera fabriken, hellre än att låta ­ägarna lägga ned och flytta produktionen till ett låglöneland.

Lars Morin (t v) och sonen Niklas som båda har jobbat 15 år i fabriken deltog tillsammans med Lars fru Anki (t h) och Niklas tre barn, 15 och 12 år respektive 3,5 månader gamla:
– Det är viktigt att sluta upp. Det här ger uppmärksamhet i hela Sverige, säger Lars Morin.
Intervjuer: Stefan Lundqvist och Arne Johansson