Arbetardemokrati

Redan under Pariskommunen 1871, då arbetarna tog över styret av staden i 72 dagar, växte en början på arbetardemokrati fram med politiker på arbetarlön under direktkontroll. De ursprungliga sovjeterna under den ryska revo­lutionen var en utveckling av den franska kommunen.
I varje större strejkrörelse kan man se hur det ligger i masskampens natur att besluten tas gemensamt. Under strejkrörelsen i Frankrike hösten 2010 utvecklades i ­hundra städer ”general assambles”, en form av öppna stormöten där arbetarna träffades regelbundet och tog beslut. Samma mönster utvecklar sig äv­en i små rörelser, som under den pågående ockupationen av sjukstugan i Dorotea där besluten tas gemensamt på stormöten.
På Tahrirtorget under revolten som fällde Mubarak i Egypten, uppstod en form av arbetardemokrati. Trots att torget belägrades av hundratusentals människor beskrev alla vittnesmål vilken bra ordning som där rådde. Samhällsfunktioner som vatten, mat, säkerhet – ja till, och med religionsfrihet, organiserades av olika kommittéer.
I alla folkliga revolutioner finns samma vittnesmål om hur det gemensamma projek­tet man har för handen i sig skapar en enighet som sopar undan sexism, rasism och öv­ersitteri.

Kommunistiska manifestet börjar med att beskriva hur historien har varit en historia av klasskamp. Revolutioner har drivit samhället framåt under hela historien. Detta är inget nytt. Föregångarna till de borgare som idag förfasar sig över en socialistisk revolution kom själva till makten genom bl a franska revolutionen. Det speciella med den socialistiska revolutionen är att den drivande kraften underifrån för första gången skulle utgöras av majoriteten av befolkningen.