Som att missa öppet mål
Regeringens tomhänta vårbudget gav oppositionen öppet mål. Men Stefan Löfven & Co tog inte chansen. Så kan Socialdemokraternas och även Vänsterpartiets svar till högeralliansen beskrivas.
Även i fortsättningen kan rika och storbolag fortsätta att sova lugnt. Vänsterpartiet vill visserligen att de fyra storbankerna ska betala en engångsskatt på 3,9 miljarder kronor år 2013. Men det är en blygsam summa med tanke på att samma storbanker tjänade 79 miljarder kronor i fjol.
När den nye V-ledaren Jonas Sjöstedt talade i Stockholm på 1 maj lyste antikapitalismen med sin frånvaro. Istället ville Sjöstedt markera att Vänsterpartiet även i fortsättningen har siktet inställt på att få vara med i S-ledd regering.
Detta samtidigt som Socialdemokraterna under Stefan Löfvens ledning tagit nya steg till höger.
”Bortsett från en del retoriska attacker mot alliansen – ’regeringen väntar på bättre tider, Sverige väntar på en bättre regering’ – skulle man värderingsmässigt stundtals nästan trott att det var Fredrik Reinfeldt som stod i talarstolen. Löfven talade sig varm för individens frihet – om vikten av att kunna klara sin försörjning genom eget arbete, om betydelsen av stabila finanser, en kunskapsskola, om strävan efter fördjupad dialog med företagen”, skrev Göteborgs-Posten på ledarplats efter att den nya S-ledaren Stefan Löfven hållit sitt 1 maj-tal i Göteborg.
Löfvens tal andades ingen kritik av privatiseringarnas och avregleringarnas förödande effekter. En talande tystnad.
Inte heller nämnde Löfven något om några ”återställare” i sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna.
– Stabila offentliga finanser är en grundstomme i den socialdemokratiska politiken, sa Löfven, som sedan berömde regeringen för att ”faktiskt har hållit sig till det finanspolitiska regelverket”. Alltså samma regelverk eller ramverk – utgiftstak och överskottsmål – som upphöjt åtstramningspolitiken till lag och som ständigt krymper den offentliga sektorn.
Löfvens tal låg helt i linje med vad Socialdemokraterna presenterade i sin budgetmotion dagen därpå. ”Vi föreslår ingen större efterfrågestimulans, vi tycker det är viktigt hålla oss inom de finansiella ramverken” (S ekonomiska talesperson Magdalena Andersson den 2 maj).
Att till och med bankekonomer kräver större stimulanser – mer satsningar för att hålla hjulen igång – än S är ett politiskt fattigdomsbevis.
Utöver fler utbildningsplatser, krav på att kommunerna ordnar sommarjobb åt ungdomar och så kallade trainee-anställningar för ungdomar med gymnasieexamen respektive högskoleexamen lovar S mer av dialog med näringslivet.
Socialdemokraterna vill också upprätta en statlig riskkapitalfond samt muta företagen med skatteavdrag för att de ska börja satsa på forskning och utveckling (FoU) igen. Det är inte brist på pengar som gör att företagen låter bli att satsa på FoU och framtidsinvesteringar utan jakten på snabba vinster.
I S-budgetmotion sägs i allmänna ordalag att järnvägen behöver rustas upp. Inga konkreta utfästelser ges dock, utan istället öppnar S för mer lösningar i stil med Stockholmsöverenskommelsen, som bland annat gett Förbifart Stockholm (Sveriges största och dyraste motorvägsprojekt) och mer av låne- och avgiftsfinansiering.
I övrigt upprepar S sitt löfte om att inrätta ett politiskt innovationsråd för att stärka konkurrenskrafter om man vinner valet.
Förslag som ökar jämställdheten och minskar klassklyftorna lyser helt med sin frånvaro.
Vad Socialdemokraterna presenterat är en modifierad version av regeringens kapsejsade ”arbetslinje”. När det som behövs är förslag och kamp för en verklig omfördelning av samhällets rikedomar och omedelbara åtgärder som ger 200 000 nya välfärdsjobb, kortare arbetstid, rustar upp järnvägsnätet och miljardsatsningar på förnyelsebar energi för att säkra en hållbar utveckling.
