Igenkännande verklighetsskildring av Alkberg

Jag har lyssnat på Matti Alkberg sedan jag var tretton, och jag förväntade mig att hans dikter skulle vara ungefär som hans låttexter. Men där gick jag minsann bet!

Alkbergs Era svin är inte alls som luleåsonens musik. Dikterna är på ett sätt mindre beskrivande än låtarna, men på ett sätt mer. Det kanske i och för sig inte säger så mycket för den som inte lyssnat på honom eller läst dikterna, så om inte för ert intresse, läs och lyssna på Alkberg.
Varje dikt är rätt ångestfylld, vissa mer än andra. Alkberg skriver på ett sätt som gör att det känns som att man iakttar något som man inte var menad att se. Ett bra exempel, tillika min favorit ur boken, är ”Ett tunt moln av liv”. Förutom att det är en bra skildring av hur verkligheten ser ut för många familjer idag, får man en insyn i hans liv som man ­egentligen inte vill ha, men inte nog för att man ska kunna sluta läsa. Den handlar om hur han viker pappersflygplan som hans barn kastar tills de försvinner, och hur de sen står på soc och nekas pengar eftersom de inte har med sig alla papper;
”Om sex dagar stänger de av elen,
Stänger de av telefonen
Vi är ledsna säger Socialförvaltningen
Vi har rutiner
Det har vi med säger vi”.

Jag vill inte citera för mycket då hela formen blir förstörd och därmed i princip hela dikten, och för att inte avslöja allt, men det exemplet ger en bild i alla fall.
Om man som jag tidigare har läst mest Bruno K Öijer och liknande är Alkberg rätt annorlunda. Det är liksom mer skitigt och på ett sätt mer svårläst. Det känns som han har lättare att skriva låttexter, men det kan ju i och för sig bero på att jag lyssnat på honom mer än vad jag läst.
”Det fanns inga öppningar” verkar handla om ett avslut på något förhållande och är riktigt bra. Det spretar och man har ibland svårt att hänga med, så man får läsa om vissa stycken, men den är väldigt talande och man känner igen sig.
Jag har haft väldigt svårt att i skrift få ner vad jag tycker om boken och det beror nog på att den ger så många intryck att det är svårt att koka ner allt. Men den är överlag bra, och väldigt värd att läsa om man gillar Mattias Alkbergs eller Mattias Alkberg BD:s musik.
Josephine Landström