I marginalen

Efter att ha misslyckats med att bli ny partiledare för Socialdemokraterna har partiets förre ekonomisk-politiske talesperson Thomas Östros sålt sig till finansmarknaden och på köpet tredubblat sin lön. Från och med augusti i år blir Östros verkställande direktör i Bankföreningen, vilken är bankernas och spekulanternas egen intresseorganisation. Östros får en årslön på dryga 2,1 miljoner kronor för att försvara bankdirektörernas astronomiska löner och bonusar samt storbankernas rån av sina kunder.

Östros är långt ifrån den förste, och absolut inte den siste socialdemokrat som går över till näringslivet.
Under det senaste året har det handlat om ett (s)trömhopp. Den förre finansministern Pär Nuder (S), som inte heller han blev partiledare, är numera rådgivare åt Wallenbergfamiljens riskkapitalbolag EQT. Han är även styrelseledamot och delägare i EQT-ägda Swedegas, som har monopol på det svenska gasledningsnätet. Bolaget har sin bas på skatteparadiset Guernsey, och slussade i fjol 74 miljoner kronor ur Sverige i form av ränteavdrag.
Dessutom ryktas det om att samme Nuder är rådgivare till den nya S-ledaren Stefan Löfven. Det är väl därför dagens S-ledare aldrig säger något om riskkapitalbolagens plundring. Han pratar hellre om hur god vän han är med näringslivet.
Erik Åsbrink, en annan finansminister (S), tog jobb hos den amerikanska investmentbanken Goldman Sachs. En bank som kallar sina kunder ”mupparna” och vars verksamhet är ”den giftigaste och mest destruktiva jag upplevt. Det handlar endast om att göra största möjliga vinst på klienterna”, enligt en tidigare Goldman Sachs-chef.
Och Göran Persson gick till Moderaternas PR-byrå JKL och blev bilföretagens chefslobbyist. Hans memoarer ”Min väg, mina val” skulle likväl kunnat döpas till ”I bilen på väg mot nya miljoner” på grund alla sina lovsånger till bilen.
Inte sällan tar socialdemokratiska ministrar och politruker jobb hos vapensmedjan Saab. Jan Nygren, en gång försvarsminister,  blev Saabdirektör.
År 2005 slöts det ökända vapenavtalet med Saudiarabien och strax därefter fick försvarsministerns närmaste man (statssekreteraren) Jonas Hjelm (S) en välbetald topptjänst i företaget.
– Det har aldrig uttryckts att jag har fått en belöning, sa Hjelm efteråt.
Det behöver väl inte uttryckas. Det var en rejäl belöning, en muta skulle kanske någon säga.