Trotskij – älskad, hatad och fruktad var namnet på den dokumentär om Leo Trotskij som sändes i SVT i juni. Som väntat framställdes Trotskij av många av de intervjuade som en desillusionerad fanatiker, men vi får också en relativt ingående och intressant genomgång av stalinismens brott och bakgrunden till mordet på Trotskij 1940.

Björn-Erik Rosin, som i 22 år arbetat som utrikeskorrespondent för Svenska Dagbladet i Paris, har under de senaste fyra åren ägnat en stor del av sin tid åt att översätta Pierre Broués mäktiga Trotskij – en biografi, en tegelsten på 992 sidor som nu i maj kommit ut på Carlssons förlag.

Pierre Broué tar oss med på en historisk resa som börjar med Lev ”Ljova” Davidovitj Bronsteins födelse 1879 på en ukrainsk bondgård och tonårens tidiga kamp för att förstå marxismen och entusiastiska försök att organisera Södra Rysslands arbetarförbund under 1890-talets uppvaknande. Något som snart ledde till fängelse och förvisning till Sibirien, Trotskijs debut som skribent och första flykt till exil.

Den 20 augusti 1940 högg Stalins lejde mörda­re, Ramon Mercader, Leo Trotskij med en ishacka i huvudet. Trotskij slogs som ett lejon mot mördaren och hindrade fler slag (mördaren var också utrustad med pistol och kniv). Men ishackans träff var för svår – ett dygn senare avled han.

Föddes 1879. Blev politiskt aktiv som 17-åring 1896. Fängslad och sänd i exil 1898, varifrån han rymde 1902.

I början av 1920-talet hoppades bolsjevikerna fortfarande att det fattiga och krigshärjade Ryssland skulle få understöd av segrande revolutioner i andra, mer utvecklade länder. När detta inte hände utvecklades en byråkratisk kast inom staten och bolsjevikpartiet självt. Dess talesman blev Josef Stalin.

Den groteska diktaturen i Sovjetunionen, som kallade sig ”kommunistisk” och ”socialistisk”, är fortfarande högerns viktigaste argument mot socialism. Men vad hände i Sovjet? Vilken sorts samhälle var det?

Stalin kunde definitivt konsolidera sin regim först efter ett decennium av ensidigt inbördeskrig. Trotskij och vänster­oppositionen hade starka rötter och stöd inom den ryska arbetarklassen.

Den ryska revolutionen 1917 innehåller lärdomar även för idag, inte minst för revolutioner i den före detta koloniala världen. Likheterna med Ryssland är stora i länder med svag kapitalism, där en liten klick jordägare dominerar på landsbygden, med o­lösta nationella frågor och där arbetarklassen är i minoritet.