Marxism

I Sverige blev det marsrevolt

Publicerad av Per Olsson

”Kring månadsskiftet februari-mars anlände det Kommunistiska manifestet med post till Stockholm. Då hade ett 40-tal medvetna hantverksgesäller anslutit sig till det arbetardominerande Skandinaviska sällskapet, som sammanträdde varannan måndag… Parallellt pågick möten en eller ett par kommunistiska avdelningar”, skriver Bunny Ragnerstam i sin bok Arbetare i rörelse, del 1.

1. Oktoberrevolutionen 1917 måste studeras

Publicerad av

Om Oktoberrevolutionen var en framgång för oss, så har den inte varit det i vår litteratur. Det finns fortfarande inte ett enda verk som ger en uttömmande bild av oktoberrevolutionen och som betonar de ur politisk och organisatorisk synvinkel viktigaste sidorna. Än värre är att det material som beskriver de olika sidorna av revolutionsförberedelserna eller själva revolutionen ännu inte har offentliggjorts, inte ens de viktigaste dokumenten.

Lärdomar av oktober

Publicerad av

 (photo: )

Lärdomar av oktober skrevs 1924 av Leo Trotskij, som tillsammans med Lenin ledde revolutionen 1917. Skriften kom till i en tid av kris för revolutioner. Först hade revolutioner som omedelbart följde den ryska – i Tyskland, Finland, Ungern, Italien – lidit nederlag.

2. Från februari 1917 till oktober

Publicerad av

Genom sin utveckling och sin utgång utdelade oktoberrevolutionen ett fruktansvärt slag mot den pedantiska parodi på marxismen, som var utbredd bland de ryska socialdemokraterna (ända från Gruppen för Arbetets frigörelse* och till sitt mest fulländade uttryck hos mensjevikerna). Andemeningen i denna pseudomarxism var att man omvandlade Karl Marx villkorliga och icke-bestämda uppfattning – de industriellt mera utvecklade länderna visar det mindre utvecklade endast bilden av dess egen framtid – till en absolut och överhistorisk lag som sedan skulle utgöra grunden för arbetarklassen och dess partis taktik. Med denna uppfattning som grund kunde det naturligtvis inte vara frågan om att det ryska proletariatet skulle kämpa om makten, så länge de ekonomiskt mer utvecklade länderna inte hade föregått med sitt exempel och på något sätt skapat en förebild.

3. Kriget mot kriget och försvarsvänligheten

Publicerad av

Störtandet av tsarismen i februari 1917 innebar naturligtvis ett väldigt språng framåt. Men i sig själv om vi inte betraktar den som ett steg mot oktober, innebar februarirevolutionen endast att Ryssland närmade sig den typ av borgerlig republik som finns exempelvis i Frankrike. De småborgerliga revolutionära partierna såg den som de har för vana att göra varken som en borgerlig revolution eller som ett steg mot den socialistiska revolutionen; de betraktade den som en demokratisk landvinning som hade ett egenvärde i sig själv.

4. Lenins aprilteser

Publicerad av

Lenins tal vid Finlandsstationen [i Petrograd] om den ryska revolutionens socialistiska karaktär slog ner som en bomb för många av partiets ledare. Polemiken mellan Lenin och anhängarna av ”den demokratiska revolutionens fullbordande” började redan från första dagen. Den väpnade demonstrationen i april då parollen ”Ned med den provisoriska regeringen!” skallade förorsakade en tillspetsad konflikt.

5. Julidagarna, Kornilovupproret, den demokratiska konferensen och förparlamentet

Publicerad av

Aprilkonferensens beslut gav partiet en principiellt riktig grundval, men den gjorde inte slut på meningsskiljaktigheterna i partiledningen. Tvärtom, dessa meningsskiljaktigheter antog under händelsernas gång än mer konkreta former och de blev som skarpast under revolutionens mest avgörande ögonblick under oktoberdagarna. Försöket att (på Lenins initiativ) organisera en demonstration den 10 juni fördömdes som äventyrspolitik av samma kamrater som hade ogillat karaktären på aprildemonstrationen.

6. På randen till oktoberrevolutionen – efterdyningar

Publicerad av

Någon extrakongress behövde aldrig inkallas. Lenins påtryckningar åstadkom den nödvändiga vänsterförskjutningen av krafterna såväl i centralkommittén som i fraktionen i förparlamentet, som bolsjevikerna lämnade den 10 oktober. I Petrograd drabbar sovjeten samman med regeringen i frågan om de enheter från garnisonen som sympatiserade med bolsjevikerna skulle sändas till fronten.

7. Oktoberupproret och den sovjetiska ”lagligheten”

Publicerad av

I september, under den demokratiska konferensens dagar, krävde Lenin att vi omedelbart tog itu med upproret. ”Men för att behandla upproret på marxistiskt sätt”, skrev han, ”d v s som en konst, måste vi samtidigt, utan att förlora en minut, organisera en stab för upprorstrupperna, fördela styrkorna, placera pålitliga regementen på de viktigaste punkterna, omringa Alexandrateatern, besätta Peter-Paulsfästningen, häkta generalstaben och regeringen samt mot officersaspiranterna och den vilda divisionen skicka sådana trupper, som är beredda att offra livet hellre än att låta fienden tränga in i stadens centra; vi måste mobilisera de väpnade arbetarna, kalla dem till den sista förbittrade striden; vi måste besätta telegraf- och telefonnätet, placera vår upprorsstab vid den centrala telefonstationen och sätta alla fabriker, alla regementen, alla punkter där väpnad kamp pågår o s v i telefonförbindelse med den. Allt detta är naturligtvis endast sagt som exempel, endast för att illustrera att man i nuvarande ögonblick inte kan förbli marxismen, förbli revolutionen trogen, om man inte behandlar upproret som en konst.” (Lenin Marxismen och upproret, Valda verk del 2, s 319) Detta sätt att ställa frågan förutsatte att upproret skulle förberedas och genomföras genom partiets förmedling och i dess namn, och att segern därefter skulle stadfästas av sovjetkongressen.

8. Än en gång om sovjeterna och partiet under den proletära revolutionen

Publicerad av

Arbetardeputerades sovjeter dök upp hos oss 1905 och 1917 ur själva rörelsen, som dess naturliga organisationsform när kampen nått ett visst stadium. Men de unga europeiska partierna, som mer eller mindre accepterat sovjeterna som en ”doktrin” eller som en ”princip”, är ständigt utsatta för faran att uppfatta sovjeterna i sig själva som en fetisch, som någon sorts självtillräcklig faktor i revolutionen. Trots den väldiga fördel sovjeten har som organisation av kampen om makten kan det i själva verket mycket väl finnas tillfällen då upproret utvecklas på basis av en annan organisationsform (fabrikskommittéer, fackföreningar, etc) och att sovjeterna inte bildas förrän i upprorets stund eller till och med efter dess seger, som maktorgan.

Underteman

Kapitalet (1 artikel)

Trotskij (24 artiklar)