Ryska revolutionen

5. Julidagarna, Kornilovupproret, den demokratiska konferensen och förparlamentet

Publicerad av

Aprilkonferensens beslut gav partiet en principiellt riktig grundval, men den gjorde inte slut på meningsskiljaktigheterna i partiledningen. Tvärtom, dessa meningsskiljaktigheter antog under händelsernas gång än mer konkreta former och de blev som skarpast under revolutionens mest avgörande ögonblick under oktoberdagarna. Försöket att (på Lenins initiativ) organisera en demonstration den 10 juni fördömdes som äventyrspolitik av samma kamrater som hade ogillat karaktären på aprildemonstrationen.

6. På randen till oktoberrevolutionen – efterdyningar

Publicerad av

Någon extrakongress behövde aldrig inkallas. Lenins påtryckningar åstadkom den nödvändiga vänsterförskjutningen av krafterna såväl i centralkommittén som i fraktionen i förparlamentet, som bolsjevikerna lämnade den 10 oktober. I Petrograd drabbar sovjeten samman med regeringen i frågan om de enheter från garnisonen som sympatiserade med bolsjevikerna skulle sändas till fronten.

7. Oktoberupproret och den sovjetiska ”lagligheten”

Publicerad av

I september, under den demokratiska konferensens dagar, krävde Lenin att vi omedelbart tog itu med upproret. ”Men för att behandla upproret på marxistiskt sätt”, skrev han, ”d v s som en konst, måste vi samtidigt, utan att förlora en minut, organisera en stab för upprorstrupperna, fördela styrkorna, placera pålitliga regementen på de viktigaste punkterna, omringa Alexandrateatern, besätta Peter-Paulsfästningen, häkta generalstaben och regeringen samt mot officersaspiranterna och den vilda divisionen skicka sådana trupper, som är beredda att offra livet hellre än att låta fienden tränga in i stadens centra; vi måste mobilisera de väpnade arbetarna, kalla dem till den sista förbittrade striden; vi måste besätta telegraf- och telefonnätet, placera vår upprorsstab vid den centrala telefonstationen och sätta alla fabriker, alla regementen, alla punkter där väpnad kamp pågår o s v i telefonförbindelse med den. Allt detta är naturligtvis endast sagt som exempel, endast för att illustrera att man i nuvarande ögonblick inte kan förbli marxismen, förbli revolutionen trogen, om man inte behandlar upproret som en konst.” (Lenin Marxismen och upproret, Valda verk del 2, s 319) Detta sätt att ställa frågan förutsatte att upproret skulle förberedas och genomföras genom partiets förmedling och i dess namn, och att segern därefter skulle stadfästas av sovjetkongressen.

8. Än en gång om sovjeterna och partiet under den proletära revolutionen

Publicerad av

Arbetardeputerades sovjeter dök upp hos oss 1905 och 1917 ur själva rörelsen, som dess naturliga organisationsform när kampen nått ett visst stadium. Men de unga europeiska partierna, som mer eller mindre accepterat sovjeterna som en ”doktrin” eller som en ”princip”, är ständigt utsatta för faran att uppfatta sovjeterna i sig själva som en fetisch, som någon sorts självtillräcklig faktor i revolutionen. Trots den väldiga fördel sovjeten har som organisation av kampen om makten kan det i själva verket mycket väl finnas tillfällen då upproret utvecklas på basis av en annan organisationsform (fabrikskommittéer, fackföreningar, etc) och att sovjeterna inte bildas förrän i upprorets stund eller till och med efter dess seger, som maktorgan.

Kronologi

Publicerad av

Fotnoter/ordlista

Publicerad av

Julidagarna i Ryssland 1917: Petrograds massor har fått nog av krig och kompromisser

Publicerad av Jonas Brännberg

Offensiv fortsätter sin serie om den Ryska revolutionen, som 2007 firar 90 år. Vi har nu kommit fram till det som kallas ”Julidagarna”. I en revolution komprimeras årtiondens och århundradens utveckling inom loppet av dagar och månader.

Ryssland 1917: Lenins program för socialism

Publicerad av Elin Gauffin

Offensiv fortsätter här artikelserien som följer det ryska revolutionsåret för 90 år sedan. I Offensiv nr 738 skriver vi om revolutionen i februari som störtade tsaren och i nr 739 om kvinnorna och revolutionen. Artiklarna på detta uppslag handlar framförallt om det revolutionära socialistiska bolsjevikpartiet där man upplevde att allting ställdes på huvudet då den efterlängtade partiledaren Vladimir Lenin kom tillbaka efter exilen och hade med sig en uppsättning överraskningar.

Apriltesernas tio punkter

Publicerad av

”Aprilteserna” är ett välkänt begrepp för marxister som anser sig bygga vidare på det revolutionära arvet från 1917. Utan en sådan omställning av bolsjevikpartiet som aprilteserna innebar hade inte den borgerliga februarirevolutionen övergått i en socialistisk revolution i oktober. Offensiv publicerar dessa för att de ger viktiga grundpelare i ett socialistiskt program, ett program som med anpassning till dagens situation fortfarande ger svar på vägen ut ur krig, miljökatastrofer, fattigdom och kapitalism.

”All makt till sovjeterna”

Publicerad av Elin Gauffin

Kapitalismen hade redan vid sekelskiftet utvecklat sin rovdrift i sådan omfattning att ett imperialistiskt världskrig om världsherraväldet var oundvikligt. Men det var också krigets förödelse som födde revolutionära idéer bland massorna runt om i Europa om att ett sådant system som kapitalismen, som leder till meningslösa katastrofala krig, borde störtas.